Lifeuser

Ja, ja vet inte riktigt vart ja ska börja lr va ja ska säga.
Ja e så jävla klyven nu så de e sanslöst.
Ja e arg, förbannad samtidigt som ja e....ja, vet inte riktigt va ja ska säga, men lesen, lugn, skiter i allt.
De känns bara som om allt går emot mej, ja frå inge me mej, o när ja väl får nått litet me mej kanske för ett litet tag, så går de lr nått annat snart emot mej dubbelt så hårt, så ja km rju aldrig upp nånstans, utan sjunker ju bara längre o längre ner i träsket. Frågan e ju om o när ja kmr o ta mej upp ur detta helvete. Tills dess får ja fortsätta leva me maskerna för ansiktet o snaran runt halsen. Men som sagt ja e van, de va länge sen, o då menar ja länge sen, ja va glad, lr lycklig. Ja har väl varit de nångång ett kort tag, men ingen längre stund.
Tänk o få leva lycklig, o vakna o veta att man har nått lr nån man verkligen gillar o tkr om, o veta att man mår bra, o ja bara den lätta känslan. Slippa vakna o känna efter om man fortfarande lever typ.
De låter nog hårdare än va de e, man vänjer sej snart kan ja lova, de första taget e jobbigast o sen varje gång man sjunker neråt så kan de bli lite jobbigt men man e snart tillbaka på samma gammla rutin igen.
That's my life, I don't like it, but I don't have any choice. It was this roll I was given I donät like it but I play anyway.
Frågan e va ja behöver just nu?.....Va för mej sj, ett riktigt billigt strul, vilket ändå aldrig händer, för ja e väl för snäll för de, o ja ni som känner mej vet va ja pratar om o menar.
Ja kanske skulle behöva gå på fest o träffa folk bara, skulle väl kanske behöva supa ner mej ordentligt också, men alla som känner mej vet ju dock att dels så behövs de mkt innan ja blir full, plus att ja gärna tar hand om andra på fester, så ja, ja sätter inte mej sj i första hand helt enkelt. Kanske de e ett litet problem. Men va ska ja göra? Ja vet ju ändå aldrig va ja vill. Lr jo de händer ju från gång till gång att ja vet, men de brukar aldrig hända som ja vill ändå, så då e de ju bättre o hjälpa andra till de bättre.
Ja har nog backat igen, för så här va ja förr om ja inte minns fel, bara svamlade på om massa skit som ingen ändå bryr sej om. Så vf skriva egentligen, för min egen skull, lr för vem, lr vad?
Ja har nog fastslagit att de e inte meningen att ja ska få va lycklig, ja ska inte ha ett bra förhållande, ja ska inte få må bra. Ja ska hjälpa andra, o sen kmr jag. Ja ska ha oron, ångesten, o allt annat jävla skit, ja kan ta allt sånt som folk inte vill ha, ja kan va som nån avlastnings station, so tar hand om allt sånt. För ja kan ju tydligen ta hand om de o slut förvara de >.< Inte för att de e så bra för mej, men min kropp o sinne e redan så nerbruten så de gör inget.
De e väl bara o fortsätta kämpa på o leva. Kämpa sej igenom skolan, o hoppas på nån förändring, troligtvis så kmr den inte o komma, utan va som än händer efter gymnasiet så kmr ja fortfarande ha samma roll här i världen, vare sej ja flyttar lr va ja nu gör. Dålig inställning? Jo ja vet. Men man blir lätt lite negativ ibland, även om man samtidigt kan va positiv fast de bryts snart ner av de negativa.
Ja de känns iaf som om de mesta av min ilska inom mej har runnit ut för tillfället, så nu orkar ja inte me nått.
Så min inställning för tillfället e typ "what ever", så länge de inte e nått bra förslag som kan va lite kul. För de skulle ja nog verkligen behöva, göra nått kul o slippa tänka på livet o bara leva istället. Nån da iaf. Äsch vem lurar ja....
Aja min inställning till saker brukar ju ändras snabbt såå, ja skriver väl snart igen när ja orkar o har kommit upp me lite mer skit o skriva om.
Byebye
//H

Ja skulle kunna citera hur många låttexter som helst o relatera till dom..
Skulle även kunna skriva några vackra rader om nån annan skit som finns i skallen...
Men ja orkar helt enkelt inte.
Vf ska ja göra de? Vem läser? Vem bryr sej?